Idag fick jag tillbaka mitt jobb som jag blev av med för knappt ett år sedan, och jag vet inte riktigt om jag är glad för det eller inte...
Så här gick det till för ett år sedan:
13/9 (på morgonen) Jag blir tillfrågad om jag vill byta avdelning för att därmed inte ingå i omorganisationen (och jag tackade ja till det).
13/9: (lite senare) Min avdelning blir informerade om att 17 personer skall minskas till 5 personer
1/10: Avdelningen utökas från 17 till 18 personer i och med att en gammal kollega till vår chef får anställning
7/10: 13 personer blir uppsagda, däribland jag.
Vid mötena med facket mellan den 13:e och 7:e så var vi rörande överens om att anställningstiden skulle vara avgörande i första hand. Den 7:e visade det sig att facket gått helt och hållet på kompetens, och eftersom "de inte har någon överblick över arbetsuppgifterna" så lade de sig platt och gick helt och hållet på AG's linje.
Hur facket kunde gå med på att anställa en person till i mellanperioden mellan varsel och uppsägningar är det ingen som har kunnat förklara.
Min omplacering till en annan avdelning blev helt plötsligt omgjort till en tidsbegränsad projektanställning (som sedan förlängts i 3 omgångar).
Den enda effekten av alltihopa är att jag får tillbaka min heltidsanställning (på en tredje avdelning med exakt samma arbetsuppgifter) samt att jag numera hatar facket...
...och som sagt, jag vet inte riktigt om jag skall vara glad eller inte. Jag hade precis börjat vänja mig vid tanken på att få börja om och göra något annat...
måndag, september 25, 2006
Tjohoo (eller nåt...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Öööhhhh.... Lät inte det där liiiiite rörigt? Hur so mhelst så har du ju ett jobb. Jag håller med om att man inte vet om man ska vara glad eller inte egentligen. Jag trodde att facket för det mesta uppfyllde en väldigt bra uppgift, så det är ju tråkigt att höra att de har betett sig på det här viset. Fast jag vet i och för sig fler fack som inte har varit helt rumsrena heller. Sen undrar facken varför folk inte vill vara med i facket utan bara tillhöra en A-kassa... Jo, det kan de ju få fundera på ett tag..
Håller i alla fall tummen för dig nu att det kommer att bli bra ändå. Kanske kan lönen vara en tröst i alla fall...?
Åååhhhh, en ny läsare! Välkommen!
Jo, lönen uppväger väl en hel del...
Jag kanske inte var riktigt tydlig på en punkt:
Jag har full förståelse för AG's agerande; det är deras uppgift att få till en organisation som ur deras synvikel är så bra som möjligt, utan jag är mer irriterad över att facket (HTF) är så inkompetenta (hos oss i alla fall).
Vid två tidigare tillfällen har de lyckats med konststycket att sänka (!) de anställdas löner genom att kräva centrala avtal som ger sämre ersättningar (och arbetstider)!
Skall jag vara riktigt ärlig så skulle jag föredra en flexicare-modell (ungefär som Danmark) där det är enklare att byta ut personal som inte passar av någon anledning, men där också arbetsmarknaden är betydligt rörligare, och där det är enklare att få ett nytt jobb.
Dessutom borde man kombinera flexicaremodellen med att A-kassan görs om till "personliga" utvecklingskonton där man själv kan bestämma om man t.ex vill vidareutbilda sig (och ta ut pengar från sitt utvecklingskonto) eller om man vill söka jobb (och under tiden ta ut pengar från sitt utvecklingskonto). Det skulle lösa problemet med folk som svartjobbar samtidigt som de tar ut A-kassa (i och med att det är ens "egna" pengar som går åt skulle folk inte plocka ut pengar), och det skulle höja kompetensnivån (för de som väljer att vidareutbilda sig).
Tack! Fast det händer att jag är inne och smygläser lite ibland:)
Det där var en ny idé som jag aldrig har tänkt på tidigare. Har du funderat på att ge dig in i politiken? Jag tror att du skulle behövas där och rycka upp de gamla stofilerna. Jag kanske inte håller med helt och hållet, men alla idéer är idéer och man måste ju få tycka och tänka som man vill. Fast idén du hade var intessant faktiskt!
Du får så gärna vara inne och smygläsa!
Njae, tror jag hoppar över politiken; är nog inte tillräckligt social för det och är heller inte särskilt intresserad.
Något jag tycker är intressant däremot är hur vi bloggare hänger ihop i små grupperingar! Vi surfar runt på länkar hos andra bloggare och på kommentarerna, och till slut får man ihop en liten blogg-familj... (i ditt fall skulle jag gissa på att du hittat till mig via Honken, TennisC eller Annaa av dina länkar att döma)
:-)
Haha! Du har så rätt så! Det finns vissa man fastnar för lättare än andra. Så är det bara. Rätt många bloggar jag fastar på och tycker är intressanta skrivs av yngre homosexuella män. Rätt intressant faktiskt. Undrar varför det blir så?
Nu tillhör jag ju inte kategorin yngre homosexuella män längre, men tack ändå :-)
Annaa har säkert massvis med bra förklaringar!! Du får väl skriva ett inlägg där du undrar varför det är på det viset...
Det kanske är så enkelt att vi är intressantare än stereotypa heteromän :-)
Du har så rätt såå;) När jag gick på högstadiet hade jag en rätt intensiv flirt med en supertrevlig kille. Snygg var han ju naturligtvis också. Vi kunde prata i telefon i timmar. De hade en telefon på badrummet minns jag. Det gick några år och så hamnade vi i samma klass på högskolan när båda läste engelska. Dra på trissor! Han var homosexuell! Inte konstigt att han mest bara ville prata i telefon och aldrig följa med ut och dansa.. jaja, nu är vi fortfarande väldigt bra vänner även om vi ses alldeles för sällan. Jag har inte vågat fråga honom, men jag hoppas inte att jag skrämde bort honom när han var ung och osäker på sig själv. Eller så var det jag som fick honom att komma till insikt om sitt rätta jag. Ja, så måste det ha varit;) Jag gav honom en hjälpande hand helt enkelt - omedvetet.
Skicka en kommentar