....är avklarad (och hur jag röstade syns i partitestet i förra inlägget), och nu har jag gått in till slavbolaget för att klara av det sedvanliga söndagsslaveriet....
Promenaderna till vallokalen och till slavbolaget ackompanjerades dagen till ära av Celibidache's alldeles underbart släpligt långsamma inspelning av Beethovens nia. Akta er däremot för hans inspelning av femman; den är också släplig, men femman i släpig-version blir bara trött och tråkig...
J.B.P tycker i en kommentar att jag skall undvika violinister eftersom de är hjärtekrossare; men det är precis vad jag behöver! Krossa, slit ut, stampa på, gör vad ni vill!
Jag är trött på att känna mig avstängd; det är exakt en beskrivning av hur jag känner mig. Aldrig riktigt glad, aldrig riktigt ledsen, aldrig riktigt deprimerad, aldrig riktigt uppåt, aldrig någonting alls överhuvudtaget!
Jag har märkt att jag brukar kalla J.B.P för J.P.B emellanåt; jag hoppas att du ursäktar och så skall jag försöka komma ihåg ordningsföljden... Vad har för den delen hänt med A Gentleman's Advise? Har den dött ut? Tråkigt i så fall!
söndag, september 17, 2006
Den medborgerliga plikten...
Upplagd av
Rexxie
kl.
9/17/2006 04:05:00 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag menade naturligtvis inte att just ni, kära läsare, skulle göra vad ni ville med mitt hjärta.
Det överlåter jag på en för evigt obefintlig partner...
Käre Rexxie, inget är lättare än att få sitt hjärta krossat. Jag har alltid trott att man måste vara förmögen att älska för att det ska kunna ske, men jag har på senare år förstått att det för många går lika bra med fåfänga.
Jag älskade en violinist en gång. Det var inte någon särskilt djup kärlek, långt ifrån vad jag känner för min nuvarande pojkvän, men det var tillräckligt för att krossa mig. Den dag du öppnar dig för känslor kommer du få en bergochdalbana till liv. Intensiv lycka och outhärdlig smärta. Så var det för mig när jag återupplivade mitt känsloliv för några år sedan.
Ordningsföljden är viktig på initialerna! B-P står ju för mina efternamn. A gentlemens advise ligger på is just nu...Har inte haft tid. Trodde dessutom inte att någon läste den...
Jodå, jag läste den emellanåt (fast just nu ligger den i mappen som heter "Eventuellt nedlagda" :-)
Hittade för övrigt en Hamadmatta via A gentlemen's Advise hos Swedish Vintage (som också ger intrycket av att vara nedlagda), men efter lite mätning av vardagsrumsgolvet så kom jag fram till att den inte skulle gå in (fattas 15 cm).
Min tankelösning för att komma ihåg j.b.p är att det INTE är samma ordning som Jean Pierre Barda's initialer :-)
För övrigt: det gäller ju att hitta någon att öppna sina känslor för också; det är nog det största problemet med tanke på att jag är en osocial elefantman...
Då får ju börja dejta. Kommer inte ihåg var du bor, men på qx kan du säkert hitta någon bög i närheten. Fast med alla dessa operabesök torde det väl inte vara så svårt att råka på någon av slump...
Pffft!
På operan var det bara en hög med gamla tanter med tillhörande herrar, och några yngre killar (sexuella preferenser okända) som jag skulle kunna vara pappa till!
Qx funkar ju inte så särskilt bra när man är blyg, tillbakadragen och osocial...
Får nog göra som Robert i Kristina från Duvemåla och förlika mig med mitt öde...
Skicka en kommentar