Siegfried

Var som sagt på Siegfried i torsdags.

När jag kom så blev jag nästan irriterad på de långa pauserna (40 minuter), men eftersom Operans sittplatser inte är riktigt lika bekväma som Göteborgsoperans, så måste jag erkänna att 40 minuter stå-och-gå-terapi var precis vad som behövdes mellan akterna!

Fredrik har skrivit ihop en recension som täcker det mesta, och som stämmer ganska bra överens med mina åsikter så jag tänker inte skriva så mycket om själva föreställningen (och jag har även lämnat en kommentar hos Fredrik).

Jag är mest imponerad av Terje Stensvold (vandraren/Wotan) och Anna Larsson (Erda), samt av Mime (Niklas Björling Rygert); alla tre alldeles strålande bra!

Sergiu Celibidache sade en gång att skivinspelningar* inte var bra, eftersom de standardiserade musiken (dvs gav lyssnarna en förutbestämd uppfattning om hur det skulle låta), och jag kan faktiskt hålla med om det.

Jag har i princip bara hört Wagner på skiva, och det är en helt annan sak än att höra det i verkligheten, eftersom skivinspelningarna är tämligen tillrättalagda så att sångarna alltid hörs bättre än orkestern osv; och av den anledningen blev jag lite förvånad över hur svagt en del sångpartier hördes jämfört med orkestern emellanåt (men det är alltså beroende på att jag har en felaktig uppfattning baserat på skivinspelningar, och beror inte på att sångarna sjunger svagt).

* Celibicache gjorde också få skivinspelningar under sin livstid. När han dog så sålde dock sonen raskt ut alla rättigheter till inspelningar, främst i form av bandade radioutsändningar och repetitioner.

Tur var väl det; annars hade jag aldrig fått min älskade Beethoven-nia (som bland annat har kallats för bisarr i en recension och sönderfallande i en annan. Jag älskar den lika mycket för det :-)