....och höstens andra abonnemangskonsert med Svenska Kammarorkestern.
På programmet:
- Robert Schumann - Manfred Overtyr
- Magnus Lindberg - violinkonsert
- Robert Schumann - Symfoni G-moll
- Franz Schubert - Symfoni nr 8 ("den ofullbordade")
Magnus Lindberg var väl sådär. Rexxie's klassiska musiksmak börjar ungefär med Bach och slutar ungefär med Lars-Erik Larsson med tyngdpunkten runt Beethoven, så Europa-uruppförandet av en nykomponerad violinkonsert är väl inte direkt my cup of tea.
Schuberts ofullbordade var med på den första LP-skivan som jag hade. Beethovens femma på A-sidan och Schubert på B-sidan. Lustigt nog så var femman i ett vansinnigt snabbt tempo, och Schubert var vansinnigt långsam, och jag tycker fortfarande än idag att femman skall gå ursinnigt snabbt, och att Schubert skall spelas sehr langsam. Tyvärr var kvällens tempo snarare sehr schnell, men det är ändå alltid roligt att höra det live.
Före konserten var jag på Åhlens bokrea, och gissa vad:
Jag lyckades som vanligt köpa en dublett av en bok som jag redan hade...
Den här gången var det Catherine M:s sexuella liv som blev dublettinköpt, så om det är någon som vill ha lite litterärt tantsnusk (exempel längre ner i vit stil) så är det bara att skicka ett mail på boken@rexxmaster.se så kommer den med posten...
Övriga bokinköp: ett mastodont-operalexikon och Tristanackordet (hittade ingen svensk länk).
På DVD just nu: Amadeus (directors cut). Jösses, vad jag älskar den filmen! Har ni tänkt på vad snygg prästen är? Avliden i Aids-relaterade sjukdomar 1995 enligt imdb....
Tantsnusk (om ni vill läsa så får ni markera texten själva):
Ett omedelbart blottlagt ollon fångar blicken, det tänder upphetsningen med sitt utseende av blank monolit, medan en förhud som man kan dra fram och tillbaka, som frilägger ollonet som en stor bubbla som bildas på en tvålig vattenyta, uppväcker en känsligare sensualitet, och dess smidighet sprder sig i vågor ända fram till öppningen i partnerns kropp.
Japp, nu vet ni det också! (och det var redan på sidan 12, sedan fortsätter det sida upp och sida ner :-)
4 kommentarer:
Åh, Amadeus! Underbar film ju! känns inte alls lika lång som den är..
Näpp, inte ens jag som är allergisk mot långa filmer tycker att den förlängda versionen är för lång...
Kan Millet verkligen kallas tantsnusk?
PF:
Jag var tveksam att kalla den det redan när jag skrev inlägget, och inser så här i efterskott att det inte är rättvist att förminska den genom att kalla den för tantsnusk. Det är också helt fel i och med att den är självbiografisk.
Jag ber därför härmed Catherine Millet officiellt om ursäkt för mitt tilltag att kalla hennes bok för tantsnusk.
Skicka en kommentar