Hemma igen...

Nu har jag varit och sett Cosí fan tutti på Värmlandsoperan.

Eftersom Värmlandsoperan är en tämligen liten och intim lokal (397 platser totalt), och det gör ju att föreställningen också blir intim; det känns nästan som om man sitter på scenen...

En sak som förvånade mig var att publiken var så pass ung som den var. Nåja, medelåldern kanske var 50-60 någonstans, men de gånger jag varit på Stockholms- och Göteborgsoperan har väl medelåldern varit någonstans mellan 75 och graven ungefär...

Välsjungen och välspelad, så det kan man inte klaga på.

Däremot kom jag på tämligen direkt efter overtyren varför jag inte är särskilt förtjust i Mozartoperor. Jag tycker nämligen inte om nummeroperor, och jag hade glömt (eller förträngt) att Cosi är det (och just nu kommer jag inte ihåg om det gäller för alla Mozarts operor, eller om någon av dem är genomkomponerad).

Dessutom sjöng de på svenska, och jag föredrar originalspråk + textmaskin, men det är väl en smaksak.

Som synes är jag inte helt nöjd, men det var ändå roligt att komma ut lite och inte bara sitta hemma och glo på TV...

Värmlandsoperan blir det definitivt fler gånger. Synd bara att jag missade när de körde Valkyrian för några år sedan.