I en kommentar till förra inlägget hade Jerry två frågor angående att gå ner i vikt:
- Hur fan gör du?
- Var får du motivationen ifrån?
Det sista frågan (motivationen) är jätteenkelt!
Det handlar helt enkelt om att vakna en dag och inse att det inte blir roligare än så här, och att en avdankad 43-åring inte är särskilt gångbar, och ännu mindre en avdankad 43-åring som har ett antal kilo för mycket.
Hur gör man då?
Jätteenkelt! Man stoppar in mindre kalorier och gör av med mer!
I mitt fall så slutade jag med Coca-Cola (=läsk), allt vitt bröd, allt kaffebröd och allt godis. Utöver det har jag plockat bort smör på smörgåsarna (blir de bara gåsar då?), socker i kaffe och lite annat sånt. Pizzor, hamburgare, kebab och liknande är bannlyst (utom vid enstaka tillfällen). Kvällsmackorna med thé är utbytta mot havregrynsgröt, yoghurt, fil eller nåt liknande.
Dessutom tänker jag mer på hur mycket jag tar t.ex vid en lunchbuffé. Man måste faktiskt inte ta om en gång extra, man måste inte ha på så mycket sås och så vidare.
Däremot har jag inte börjat med någon speciell diet (typ GI); jag är inte helt övertygad om att jag skulle klara av det. Jag lagar nämligen nästan aldrig mat utan äter lunch ute varje dag, och eftersom det enda matstället som serverar GI-lunch ligger en mil från min arbetsplats så funkar det inte så bra.
Dessutom är jag inte helt övertygad om det verkligen är dieten i sig som ger effekt, eller om det är "lupp-effekten" (dvs att man börjar ifrågasätta och gå igenom vad man äter). Missförstå mig rätt: om man kör med en diet som ger en vettig och väl sammansatt kost och tycker att det funkar så skall man absolut fortsätta med det; men jag tror inte att det skulle ha funkat för mig.
När det gäller att göra av med mer kalorier så började jag promenera (jag bor ungefär 100 meter från ett 2,5-kilometersspår) varje kväll från och med i mitten av maj. Från början 1 varv per kväll, och efter några veckor drog jag stegvis upp det till 3 varv per kväll. På sistone har jag dragit ner (eller börjat slarva) , så på sista månaden har det nog bara blivit 5-6 promenader (jag fortsätter ändå att gå ner, men i betydligt långsammare takt).
Har det varit svårt?
Näe, faktiskt inte! Kan ärligt erkänna att jag inte varit hungrig någon gång, har inte varit särskilt sugen på godis, chips, kaffebröd osv, jag äter inte något speciellt eller krångligt.
That's it!
PS: En nackdel som jag upptäckt är att jag röker mer nu än tidigare, och det får bli nästa projekt; att åtminstone dra ner till max ett paket om dagen...
fredag, oktober 06, 2006
Mer och mindre....
Upplagd av
Rexxie
kl.
10/06/2006 10:33:00 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det där låter vettigt och genomtänkt på alla vis.
Välkommen lilla B! (tror i alla fall att jag inte sett till dig tidigare).
Japp, ibland tror jag att folk krånglar till det lite för mycket med speciella dieter, träningsmetoder och så vidare. Det gör att folk tröttnar, och så får ger de upp!
Nu skall vi komma ihåg att jag inte var "jätteöverviktig", och det underlättar ju det hela. Om man är för överviktig så är det naturligtvis inte så enkelt att bara ge sig ut och promenera 7,5 km per kväll med hänsyn till knän och så vidare.
Alltså jag är jätte imponerad! Jag bokar dej så får du hjälpa mig om några år!
Men snälla T!
Du är ung, du bor i Stockholm i en studentlya! Vad sjuttsingen gör du hemma på en fredagkväll?
Ut och dansa och ha roligt!
Rexxie!
Du är fantastisk och för mig en förebild. Det måste jag erkänna. Jag förstår ändå inte var du får din kraft ifrån att genomföra detta på detta sätt som du nu gör. Var får du styrkan ifrån?
Snart kan du byta ut ordbankaren i din lista på nedanståenda adress. Jag är på G som mig själv och det känns väldigt bra. Jag vågar... och jag har kraften att verka som mig själv nu, mycket tack vare de bloggar jag läst (däribland din) det senaste året. Kram!
Då har ju du kommit längre än vad jag gjort :-)
Dansa? Ha kul? Vad är det när man kan läsa statliga offentliga utredningar.. ; )
Tennis: Och så är du imponerad av mig? Det är jag som är imponerad av dig!!!
rexxie .... det innebär i alla fall att du måste ha en jäkla .. karaktär inom dig.
En viljestyrka.
Visst, du krymper på utsidan, men gud, vad du växer på insidan!
Bra gjort med viktnedgången Rexxie! Du har hittat din egen väg, det tror jag alla måste göra. Lycka till i fortsättningen!
Skicka en kommentar