I'm an alien in New York Hälsingland II

En lustig sak med att åka hit är att man hamnar i något slags konserverat 40-50-tal, ungefär som ett avsnitt av Twilight Zone...

Vi som är här är mina föräldrar, en 82-årig moster, en 85-årig morbror och hans fru, några kusiner, min syster och svåger, samt jag.

De enda som har någon egentlig anknytning med trakten är mina föräldrar + moster + morbror, och i och med att de flyttade härifrån på 40- och 50-talet, så har utveckligen stannat där. Ungefär så här kan det låta:

- Kommer ni ihåg Stina-Britta, ni vet hon som jobbade på Perssons köttaffär? Visst bodde hon i det lilla röda huset vid järnvägen?

- Näe, i det huset bodde Jan-Hanses Pär, han som var förman på bruket. Stina-Britta bodde väl i det gula huset vid Hans-Ols?

- Hon jobbade väl inte på Perssons kött? Hon jobbade väl på Konsum?

Så går det på, om och om igen i all oändlighet. Problemet är bara att det, som sagt, är en konserverad bild av verkligheten. I själva verket så dog Stina-Britta på 70-talet, Perssons köttaffär har inte funnits sedan 60-talet, det lilla röda huset revs när man drog om landsvägen, och bruket är numera flyttat till Polen.

Tidigare, när mormor fortfarande levde, fick verklighetsbilden i alla fall lite uppdateringar då och då, men numera har den sjunkit tillbaka i sitt konserverade stadium....