Fasaden framför allt!

Elisabet frågade i en kommentar längre ner om mina föräldrar vet att jag är b...gay (varken jag eller Elisabet gillar b-ordet, så jag kör med gay i stället (eller så kanske jag skall börja köra med holebit i stället som är ett uttryck som herr Planström introducerade; hade aldrig hört det förut)), och svaret är nej.

Det spelar inte så stor roll heller, för om jag berättar det så kommer det att nämnas just den enda gången, och sedan kommer det att bli något slags "official secret", dvs något som alla vet om, men som man absolut inte pratar om.

Min familj är nämligen bra på att inte prata om saker som inte upprätthåller den rätta fasaden. Sex, otrohet, oäkta barn och andra liknande saker diskuteras inte...

Vi tar ett exempel (något långt, men ändå).

Min farmor var en relativt välbärgad bonddotter som mötte en relativt fattig snickare i ett litet samhälle med cirka 2000 invånare. Lite senare föddes min pappa (utanför äktenskapet). Min farfar skaffade sedan en fru, med vilken han fick fyra döttrar.

Det gick inte riktigt för sig i det lilla samhället, så man bestämde sig helt enkelt för att förtiga pappas fyra halvsystrar för honom och vice versa, och man lyckades så bra att han inte fick reda på det förrän när han var i 65-årsåldern; och enda anledningen att han fick reda på det var pga att en av systrarna fått cancer och ville träffa honom.

Jag trodde ända tills 30-årsåldern ungefär att farfar dog ung, och halvsystrarna fick jag inte reda på förrän jag var 40...

Det som egentligen är värst i hela historien är att min mamma har vetat om de fyra halvsystrarna i 45 års tid, och inte talat om det för pappa, bara för att mormor och hon kommit överens om att det ”inte var hennes sak” att tala om det.

Det beskriver ungefär hur nyheten om jag är gay eller inte skulle behandlas...