Dittan och dattan...

Är jag en hemsk person om jag erkänner att jag blir fruktansvärt uttråkad hos min familj (dvs föräldrar + syster + svåger)? En timme är helt OK, 5 timmar kan jag nästan stå ut med, och efter 10 timmar (som det blev igår), ja då klättrar Rexxie på väggarna....

Kom på en sak när jag vaknade i morse och såg Pasolini Requiem i bokhyllan. När Saló kom för 30 år sedan blev den hårt kritiserad för att vara för obscen; folk störtade ut från biograferna och spydde osv. Idag tittar vi lugnt på en film som Saw II, där våldet är minst lika hårt och tycker att det är underhållande. Vad är egentligen skillnaden mellan att tvingas att äta rakblad, eller att bli nedslängd i en grop med heroinsprutor? Eller mellan att bli avrättad (meddelst pistol) eller att bli levande ihjälbränd i en ugn?

Pasolini hade i alla fall något slags inbäddat budskap i sin film, vilket är mer tveksamt när det gäller Saw II....

Maleandro vill tydligen ha lite mindre strikt religiösa påsktraditioner, med mindre av korsfästelsen och mer ägg och fjädrar (jaja, jag vet att jag överdriver :-).

Jag tycker precis tvärtom! Fram för mer religiösa traditioner! Gärna katolska dito med ångest, arvssynd och långa hårt ritualiserade mässor. Vad vore Sebastian Flyte utan sin ångestfyllda slitning mellan sin homosexualitet och sin katolska tro; vad vore Greg Pilkingtons sökande (i The Priest) utan hans tro, och vad vore bröderna MacManus korståg utan sitt religiösa budskap?

Ett sekualiserat snömos, det är vad det skulle vara!

Lämplig temamusik om ni tror på synd och straff, om ni tror på uppståndelsen och förlåtelsen, eller kanske om ni tror mest på familjen Marchmain

PS 1: Om ni inte har sett Boondock Saints så kan jag rekommendera den.

PS 2: Har ni beställt Från vit värld än? Jag har ju sagt åt er att göra det! Finns fortfarande hos Exlibris.se.