M.A.G.N.I.F.I.K !!

Det är precis det ord som beskriver Parsifal i Karlstads Domkyrka!

Jag var lite tveksam från början. Har nämligen aldrig hört Parsifal, så jag laddade ner (jaja, jag är en hemsk och syndfull människa) Solti's, Thielemann's och Clemens Krauss respektive versioner och provlyssnade lite, och tyckte faktiskt att det hela var tämligen tråkigt, men efter att ha sett det live måste jag ändra mig totalt!

Om jag har förstått det hela rätt så har det förekommit en diskussion om huruvida man kan (bör) spela opera i en kyrka, men jag kan inte tänka mig en bättre plats för Parsifal (som i stora delar handlar om skuld och förlåtelse med avstamp i ett kristet religiöst perspektiv*). Jag har svårt att tänka mig att en vanlig operascen skulle ge samma inramning och atmosfär som en kyrka.

Jag tänker inte ge mig på att försöka välja ut någon sångarfavorit; de är alla lika bra (fast eftersom jag är svag för sopraner så kan jag inte avstå från att nämna AnnLouice Lögdlund som Kundry).

Eftersom det är på min "bakgård" och eftersom biljetterna inte är särskilt dyra så tänker jag åka dit och titta på Parsifal igen**...

Jag kan lugnt instämma i DN's recensents sammanfattning: Ta er för Guds skull till Karlstad domkyrka och njut av "Parsifal" medans tid är

* enligt programmet så är det snarare i Schopenhauersk och buddistiskt filosofi som den tar avstamp, och att man inte skall se det som ett kristet verk. Jag, som väl närmast är agnostiker och inte är särskilt påläst i olika filosofigrenar, uppfattar det dock som ett kristet verk.

** men den här gången tänker jag ta med en liten kudde att ha i svanken, det blir tämligen tröttsamt för ryggen att sitta i en kyrkbänk i närmare 5,5 timmar....