måndag, januari 28, 2008

Bloggstafett

Dags för bloggstafetten, och ämnet som jag fått av The Real Mymlan är "För låt oss säga trettio år sedan, vad hade du då för förväntningar på livet, och hur har de motsvarats?"

Hmmm, hur vet man vad man hade för förväntningar på livet för trettio år sedan? Skall jag vara ärlig så kommer jag inte ens ihåg vad jag hade för förväntningar för ett år sedan, och trettio år sedan är nästan oöverstigligt länge sedan när det gäller Rexxies minne.

När jag sent igår kväll uppmärksammade att jag hade fått stafettpinnen så läste jag inte igenom ämnet så jättenoga utan fick för mig att det var vilka förhoppningar jag hade då.

Låg därför och försökte rekonstruera hur mitt liv såg ut för trettio år sedan och därigenom komma på vad jag eventuellt kunde ha haft för förhoppningar i femtonårsåldern. Gissningsvis så var det inte så väldigt komplicerade saker, utan mest av typen "hoppas att jag får en moped", "hoppas att nästa matteprov inte blir särskilt svårt" och liknande icke-existentialistiska förhoppningar. Eftersom jag då också precis hade börjat inom Flygvapnets ungdomsverksamhet så hoppades jag nog också på att jag skulle klara av att marschera rätt, inte snubbla på kängorna och inte skjuta mig själv i foten med mausern.

Tänk er min skräck i morse när jag loggade in och såg att det var förväntningar och inte förhoppningar jag skulle skriva om! Eftersom jag blev lite osäker på definitionen av förväntan så kollade jag upp det i SAOB.

Till min stora förvåning så likställer Svenska Akademien i princip förväntning och förhoppning. I min lilla värld är det ganska stor skillnad på en förväntan och en förhoppning, där en förväntan är lite mer kravbetonad och en förhoppning är lite mer önskebetonad, men eftersom SA är husgudar så kör vi med förväntan=förhoppning.

I alla fall så inbillar jag mig att den femtonårige Rexxie varken hade särskilt avancerade förväntningar eller förhoppningar, och de var med allra största sannolikhet inte särskilt långsiktiga, så någon trettioårsuppföljning är nog inte aktuell (jo, jag fick en moped och jag lyckades undvika att skjuta mig i foten).

PS: Tur för mig att det inte var 20-25 år sedan som var tidsgränsen. Då hade vi kommit in på homosexande och andra spännande frågor...

Nu skickar vi pinnen vidare till Eva-Lenas rulle och ämnet blir "Fem tillfällen då jag skulle ha velat vara en fluga på väggen" (och för er som inte vet så innebär "fluga på väggen" att man alltså är osynlig och kan vara med och bevittna diverse intressanta tillfällen).

6 kommentarer:

Anonym sa...

För 30 år sedan. Då var jag nästan åtta år. Skolan var ett helvete. Hemmet var ett helvete. Några förväntningar hade jag inte, jag bara hoppades på att kommande helg skulle tillbringas hos någon kusin då det var mitt andningshål. Jag mådde så dåligt. Men allt blev bättre. För ett par år sedan.

Magnus sa...

Chips i långa banor det var vad jag förväntade mig vid sju års ålder.

Förväntningar känns som att det är något man har om andra. Förhoppningar känns inte som att det involverar andra människor, det är min känsla av de två order.

Rexxie sa...

Jontas:
Skönt att det känns bättre!

Magnus:
Jag tycker snarare att skillnaden ligger i hur säker man är på att något skall inträffa. Jag förväntar mig att få lön den här månaden känns lite säkrare än Jag har en förhoppning om att få lön den här månaden.

Elisabet. sa...

Trettio år sedan .., då var jag 24 år och hade två barn, på 6 och 2 år. Vi hade flyttat från Sthlm till Västerbotten och köpt mitt föräldrahem och nu var Framtiden Utstakad, trodde jag nog.
Där skulle vi bo tills livet tog slut.
Två barn var tillräckligt; då hade ännu inte den så högt älskade sonen kommit i våra liv.
Min förhoppning var nog att livet skulle fortsätta att vara så där härligt och "lättlevt".

Fred Anderson sa...

För trettio år sedan föddes jag, så jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar då.

Innerst inne hade jag nog hoppats på en lugn tillvaro utan problem, nu blev det inte så under en stor del av livet, men det artar sig till det bättre i alla fall.

Rexxie sa...

Darling E:
Ditt liv är väl trevligt och lättlevt?! Jag är i alla fall avundsjuk...

Fred:
Skönt att det blir bättre; ger ju lite hopp!