Idag....

kom för övrigt Alice B Toklas självbiografi som alltså är skriven av Gertrude Stein, och som egentligen är Gertrudes egna självbiografi men där hon berättar om sitt liv som om hon vore Alice. Lyckades få tag på ett exemplar på svenska i första utgåvan från 1949 i excellent skick via nätet...

Precis som Gertrude Steins övriga böcker så är den inte helt lättläst. Meningarna är inte alltid helt korrekt uppbyggda, hon använder gärna kommatecken för att binda ihop saker som egentligen inte hör samman i samma mening, hon använder ett tämligen talmässigt språk och blandar stort och smått, ofta i samma mening, och använder gärna upprepningar som ett stilmässigt grepp. Ungefär så här kan det se ut:

Nu var jag förvirrad och jag såg och jag såg och jag var förvirrad. Han hade lärt, lärt, lärt ständigt ödmjukt ständigt ärligt, det var han som valde ut de första tavlorna till Barne's berömda samling några år senare, samvetsgrant och entusiastiskt. Det var han som senare när Barnes kom till huset och viftade med en checkbok sa, jag svär vid Gud, det är inte jag som har tagit hit honom.

Meningen var att vem som helst kunde komma men for formens skull och i Paris måste man ha något slags formel, var det meningen att var och en skulle kunna nämna namnet på någon som talat om saken för dem. Det var rena formen, egentligen kunde vem som helst komma in och eftersom tavlorna på den tiden inte var värda någonting och det inte var något socialt privilegium att känna någon i huset kom bara de som verkligen var intresserade. Så som jag sa, vem som helst fick komma in, men formen bestod i alla fall.

Som sagt, inte helt lättläst men roligt! Gertrude skrev senare en självbiografi till som heter Allas självbiografi som lär vara ännu mer "pratig" än Alice B Toklas självbiografi. Det får väl bli nästa bokbeställning :-)